Göteborgs filmfestival

Varje år vid denna tid är Göteborg full av härliga filmvisningar på många olika biografer i stan.

Huvudbiografen är den anrika gamla Draken. Där är nästan högtidligt att se film.

Min vän och jag (som förresten känt varann i 40 år i år!) träffas alltid på filmfestivalen. Vi brukar komma överens om en film som vi båda vill se. Min underbart snälla vän bjuder mig på både filmen och maten som vi brukar äta innan filmen.

I år var det väldigt många filmer jag hade velat se men ekonomin sätter stopp för hur många jag kan se. Det brukar "bara" bli en varje år men jag njuter desto mer av den.

Biografen den här gången blev, även den gammal och anrik, Hagabion vid Linnégatan i Göteborg. Älskar att vara där för den påminner mig om tiden på 1970-talet när jag var ung och umgicks med aktiva människor inom vänstern. Det var tider det! Haha...både bra och dåliga saker på den tiden. 

Men det var ändå en slags jävlar anamma i luften som jag kan sakna idag. Fast kanske den finns hos yngre människor...

Filmen vi såg i år heter Shapeshifters. Som vanligt var det en tankeväckande och väldigt bra film. Det är så skönt att se nåt allvarligt nån gång istället för lättvindiga underhållningsfilmer. 

Filmen är självbiografisk och berättaren är en tjej på ca 27 nånting och som beskriver sitt liv som hon har upplevt. Hon lever i en speciell situation som ju alls inte är speciellt ovanlig idag.

Tänk er detta: hon föddes i Kroatien, men flyttade med sina föräldrar till Australien strax innan kriget bröt ut i det gamla Jugoslavien. Då var hon 10 månader. Hennes föräldrar ville bort från det förestående kriget och ge sina barn en bättre framtid. De såg Jugoslavien och Balkan som en krutdurk och det är det ju tyvärr. 

När hon var 9 år fick hennes pappa ett arbete i Kina och de flyttade dit på 1 år. Sen blev han erbjuden arbete i Sverige och hit kom de då när hon var 10 år gammal.

Hemma pratade de kroatiska, hennes andra modersmål blev engelska och senare svenska. 

MEN, hon känner sig vilsen. Vad är hon egentligen? Kroat, australiensare eller svensk?

Hon känner sig inte till 100% något av dessa tre. Till slut kommer hon fram till att hon tillhör mellanrummen och att det är gott nog.

En mycket sevärd film!

Före filmen brukar vi äta något gott och restaurangen på Hagabion är suverän. Görgod mat!!

Ett glas vitt och en tallrik med en god rotfruktssoppa och hummus. Kan inte bli bättre!

Tack Bitte!!