fredag 29 september 2017

Flyttar tillbaka till Nouw

 Jag har flyttat tillbaka tillNouw. Ombytliga mig.

Det är bättre med bilder där. Här tar det så lång tid och det är inte mycket man kan göra med dem heller. På Nouw kan man redigera bilder och det passar mig bättre.

Hoppas du följer med mig tillbaka.

Här finns jag nu :
 http://nouw.com/sengasammelsurium

Välkomna!


måndag 18 september 2017

Jag går på kurs i känslohantering

Jag har väl troligen berättat det här ett antal gånger förut så med risk för att ni slutar tvärt att läsa så säger jag det en gång till. Jag har i så gott som hela mitt liv haft ångest som senare i livet utvecklade sig till svår panikångest. Men jag ska fatta mig kort.

Idag mår jag bättre än jag nånsin gjort men jag har en sak kvar. Fast nu ska jag genast rätta mig, eller förtydliga. Min ångest finns kvar (den kan man aldrig bli av med helt även om en del påstår det, ångest är en naturlig del i livet, men några av oss får överdriven ångest vid "fel" tillfälle).

Så alltså, min ångest har jag kvar och jag har fortfarande känning av panikångest då och då MEN och detta är ett viktigt men. Jag kan numer handskas med ångesten, eller som jag brukar säga till mig själv när den visar sitt fula tryne: "nej men hej! Jaså, är du på besök igen? Jaja, sitt här en stund då om du så gärna vill men jag tänker inte sluta göra det jag gör nu bara för att du är här! Bara så du vet."

Detta är en teknik jag lärt mig genom åren. Det är en del av KBT (Kognitiv Beteende Terapi) och den fungerar jättebra på mig. UTOM på en sak. När jag reser.....där är det som om att min ångest blommar ut fullständigt. Jag får inga panikattacker men jag blir allmänt orolig och stressad och det sätter sig till slut på magen som gör att jag får väldigt ont och måste vara nära en toalett hela tiden.

Så vill jag inte ha det så jag gick till vårdcentralen och hade sån tur att de precis skulle starta upp denna kurs i så kallad känslohantering. Det betyder mycket teori och sen praktik. Man får hemläxor och det tar mycket tid med en sån här terapi i KBT:s anda. Men det är värt det. Nu har jag också skaffat en arbetsbok och den har jag kvar sen efter de 9 gånger som vi har tillsammans.

Vi är en grupp med ca 5-8 personer och två psykologer som leder kursen. Varje gång är på 2 timmar så det händer en del. Det är nyttigt att vara i grupp. Vi får ta del av varandras tankar och strategier.

Men det är också svårt att lära sig de saker som till exempel att förstå en känsla, dela upp den i bitar och sen försöka ändra sitt beteende. Skitsvårt och den här veckan har jag verkligen haft otroligt svårt för att göra mina hemläxor. Kanske beroende på att jag blivit förkyld och är trött. Orkar inte riktigt ta tag i det där med KBT då. Men det är ok enligt psykologerna och jag får väl tro dem.

En sak inser jag när jag håller på med den där KBT:n och det är att ganska mycket energi går åt för mig att hantera min ångest. Så det är kanske inte konstigt att jag ibland känner mig lite sliten.

Jag kan ta ett exempel. När jag tänker tillbaka på händelsen så kan jag tycka att det verkligen är en banal sak, men det är det ju inte i stunden. Då slår ångesten och paniken till.

Det var förra veckan när jag skulle ta bussen in till Kungälv. Numer kan jag åka buss utan att känna någon direkt ångest....förutsatt att ingen "konstigt" händer. Förra veckan hände något som min lilla goa hjärna tyckte var hotfullt. Bussen körde väldigt nära trottoarkanten, nästan så att den började luta....lätt överdrift från  min sida...men det var så jag såg det då.

Direkt började det låta i mitt huvud. "Herregud, tänk om vi välter när han kör ut bussen från trottaren"..och jag ser allt väldigt tydligt i bilder vad som skulle hända: jag går på bussen, sätter mig på vänster sida, den sida som kommer att välta neråt när han kör ut från trottoaren. Chauffören kör ut och bussen välter...jag före och får allt pick och pack på mig...

Ja...så där mal det på i huvudet. Numer vet jag ju med mitt förstånd att det är min hjärna som överdriver och jag bryr mig inte längre. Jag går alltså på bussen i alla fall. Men det hade jag inte gjort för några år sen...Likväl har jag ju känslor av ångest och panik som jag försöker acceptera och låter dem passera. Det fungerar men det går åt väldigt mycket energi.

Och nej, bussen välte inte....

Kanske jag skulle sätta mig med mitt KBT-arbete i alla fall...hmm...eller också släktforskar jag...eller spelar Cookie Jam...valen är många!





torsdag 31 augusti 2017

Älskade katter

Igår tittade jag igenom lite bilder på datorn. Undrar om jag nånsin får ordning på alla bilder? Har ju nån slags önskan om det men...

I vilket fall hittade jag en liten film som är underbar.

Till höger är Alice och till vänster hennes dotter från den allra sista kullen. Caelyn heter dottern.

Bägge katter bor numer utanför Borås. Lantligt och har tillgång till skogar och äventyr. Ett riktigt kattliv enligt mig.

I filmen är det ju även svalor som har viss huvudroll. Själv älskar jag svalorna som kommer under sommaren och som utstöter det där härliga visslande ljudet. Det är också så härligt befriande att se när de svingar sig mellan hustaken. Underbara fåglar.


 Ha en bra dag alla!

onsdag 30 augusti 2017

Vad händer här då?

Ja, det kan man ju undra. 
Jo men det är ju det att det är sommar...fortfarande väl? Då är jag inte så aktiv vid datorn utan gör hellre andra saker som att vara mycket utomhus. Känner heller ingen större lust att blogga då utan det sparar jag till den grå hösten och den likaså, numer, grå vintern.

Men om jag ska sammanfatta den senaste tiden lite grann så har följande hänt, bland annat.

Jag har beslutat mig för att avsäga mig min odlingslott. Är ju aldrig där så varför ska jag ha den då?
Plockade av alla aroniabären som för första gången i år gav väldigt mycket bär. 
Tog också en bit av en svart och en röd vinbärskvist med mig hem till balkongen. Har nån idé om att stamma upp dem och få dem att blomstra på balkongen. Får väl se om de tar sig överhuvudtaget. 


Dessutom togs för ganska länge sen ett annat beslut. Agnes behöver ett nytt klösträd! Det gamla har vi haft sen hon var kattunge, alltså i hela 9 år och det var värt sitt pris för inte bara Agnes har livligt använt det utan även Algot, Alice och Alices alla 10 kattungar. 
Men nu blev det alltså ett nytt!
Agnes har godkänt det!! Jag är lättad.



Här är det nya klösträdet. Har nu ställt det i mitt sovrum istället för i matvrån. Passar bättre där fick jag för mig. Här har Agnes utsikt över vad som händer utomhus och hon har redan tagit till sig kojan och utsiktsplatsen. 
 



Det gamla klösträdet kom äntligen ner. Jag hade problem först med att få loss det från taket men efter att jag noga tänkt över hur jag skulle gå tillväga och sen med lite viljekraft så gav det stolta starka trädet med sig. Jag tackar ödmjukast för den tjänst som trädet utfört för mina katter. Kattens no 1 är märket om ni vill ha ett långlivat träd till er katt!
 Nu ligger alla delar på återvinningen. 

Jag besöker mamma och pappa så gott som varje dag. De bor ju bara några minuter från mig. Så här vackert blommar det utanför deras köksfönster.


Vad mer då? 
Jo, jag har gjort några småresor till Strömstad och Grebbestad. Varit till Göteborg några gånger och är på väg dit idag också. Har blivit bjuden på restaurang av en gammal fin vän. Lyckliga mig!

Min syster och jag var på Sy-och hantverksmässan i Göteborg också. Mycket spännande att titta på och bli inspirerad av. Vill sticka den här...


Ha en fin dag alla!


söndag 13 augusti 2017

Att återse ett gammalt hus

Nu är det faktiskt ungefär ett helt år som jag släktforskat och det blir bara mer och mer intressant. Jag kan verkligen förlora mig i det där detektivarbetet för att hitta människan bakom namnen som jag lyckas leta fram. Det tar tid men det är det värt.

Jag gjorde ett blogginlägg för ett bra tag sen nu där jag skriver om huset i Grebbestad där släkten levat i flera generationer men som tyvärr inte längre är i vår ägo. 

För några månader sen damp det ner ett mejl i min brevlåda och döm om min förvåning och GLÄDJE när det är från Marie och hennes man som numer äger huset..."vårt" gamla hus. 
Jag blev ju själaglad när det visat sig att hon läst mitt blogginlägg och kontaktade mig för att paret vill veta mer om husets historia. De håller nämligen på att renovera huset och det på ett sätt som gör att jag och släkten blir imponerade och mycket GLADA. 

Här är en länk till mitt gamla inlägg:

Om ni läst ovanstående inlägg så förstår ni min glädje. Huset höll på att förfalla och det såg så tråkigt ut. Nu renoveras det mycket varsamt och i ett försök att efterlikna originalet. Det är helt fantastiskt och det känns så bra. Sen var det ju ännu roligare att paret ville att vi skulle komma och titta på huset och berätta mer om husets historia. 
Pinsamt bara att vi blev så många som kom samtidigt. Åtta stycken ivriga släktmedlemmar som alla tillika har livliga minnen från huset. Gissa om vi var lyckliga när vi gick omkring i huset. Tack snälla för att vi fick komma!

Nu ska vi hålla kontakten och jag planerar att visa huset för mina barn.

Nedan ser ni Börje och Mathilda Larsson. Min mormors föräldrar. Det var de som köpte huset runt 1880 nån gång. Senare byggde Börje till en "lillstuga".


Här är min mormor Berta som föddes i huset 1884. För övrigt så föddes också min mamma i samma hus och samma rum.

och här ser ni min mamma och min pappa framför huset när vi var uppe en snabb sväng för några veckor sen.


Här nedan syns rummet där både min mormor och min mamma föddes. Det har blivit så fint och de har hittat så vackra möbler som passar in.


Här har vi köket som det ser ut idag. När jag var barn var där en vedspis där nu den moderna spisen står. Där satt mormor med sin kaffekvarn i knät och malde kaffebönorna. 


Vi bjöds på kaffe och fika i det gamla rummet där släkten firat så många födelsedagar. Min mormor var född den 12 juli, mitt i sommaren och semestertid, så ofta var vi nästan hela släkten där under denna dag för att fira vår gemensamma mor/farmor Berta. 



Här blickar vi in mot köket från det gamla finrummet. Det stod en pinnsoffa där på den tiden också. Fast den var ljusgrön, som så mycket annat i och på huset (och båten...). Morfar älskade den gröna färgen och vad jag förstår så är den vanlig i norra Bohuslän. Var i alla fall. På pinnsoffans stöd kröp det svartmyror...det gör det inte idag...

Här ser vi huset från den lilla gården mellan stora huset och lillstugan. Här var det förr en stentrappa upp till lillstugan men den är borttagen. Här satt vi och fikade när det var fint väder. Jag älskade den här lilla platsen. Numer har de satt upp en stor markis så att man även kan använda platsen när det regnar. Smart.


Ingången till källaren. Var ju tvungen att fota denna dörr som ger mig så många minnen. Mest av morfar när han var där nere i källaren.

Precis nedanför huset finns en liten gräsplätt. Där hade mormor ett litet grönsaksland med sallad, persilja och massor av ringblommor. 
Trappan som syns till vänster fanns inte då. Den har kommit till nu och är ingången till lillstugan eftersom den gamla ingången tagits bort. 
Under 1950-talet så hade mormor och  morfar bara utetoalett och jag minns det så väl fortfarande. De stod härnere där träden växer nu. Där sprang också omkring en massa vildkatter.

Här sitter vi och pratar i det gamla köket. Tänk så många gånger vi suttit där. Ser ni det runda skåpet i hörnet? Vi är så glada att de behållit det! Alla har vi minnen från när mormor öppnade det där skåpet och tog fram goda kakor. Mums.

Vi upptäckte att den gamla tapeten fanns kvar i hörnskafferiet. Whopee! 

Vi gick också upp till andra våningen. Det var där som vi oftast sov när vi stannade länge. Rummet är ljust och man ser en skymt av havet från fönstret. Här låg jag ofta med öppet fönster och lyssnade på svalorna som svischade förbi. Än idag älskar jag svalornas läten bara för att det påminner mig om de härliga stunderna i detta rum. 
Ibland såg jag också grannfrun som stod på sin balkong och skakade sängkläder. Jag tyckte hon var som en prinsessa med sitt långa svallande eldröda hår. 


Ja, detta var en stor dag för oss alla när vi fick tillfälle att komma in i detta hus där vi alla upplevt så mycket. Tack igen Marie och mannen din (som jag tyvärr glömt namnet på, förlåt!). 

Nu ska jag fortsätta med mitt släktforskande men fler inlägg kommer om just denna resa till Grebbestad. 

lördag 29 juli 2017

En tur på havet

När man som jag är en relativt fattig pensionär så är jag väldigt glad för att jag har så många vänner som ger mig upplevelser som jag inte själv har råd med. Det är guld värt och betyder mycket för mig. 

Att vara vid och på havet är något jag sysslat med sen barnsben. Segling däremot är inget som kom in i bilden förrän i ungdomen. Jag har aldrig seglat själv (fast jag har tagit examen i navigering) men följt med på segelbåtar. Jo, jag har faktiskt ägt en segelbåt en gång, men det är något jag knappast minns. Att segla är väl inte riktigt min melodi...jo, om det är utan äventyr och inte för hård vind...då är det helt underbart att flyga fram över vattnet. Men mitt psyke behöver en van skeppare och inte nån äventyrare som ställer till det...haha

Annars älskar jag allt som har med hav och salta vindar att göra. Dofterna och färgerna vid havet tröttnar jag aldrig på. Kan knappt leva utan det tror jag. I vilket fall blir det svårt. Har ju bott i inlandet några år och jag längtade ständigt efter havet.

Häromveckan blev jag erbjuden att följa med en vän för att segla. Båten ligger i Tångudden i Göteborg. Tapto heter den. En stor rejäl båt med en van skeppare så jag kände mig helt lugn. Haha


Maskotarna på plats. Så söta. 

En glad och lycklig tjej måste ju filma sig själv...


Vi seglade från Tångudden till Styrsö, en av de större öarna i Göteborgs södra skärgård. Eller för att vara exakt så puttrade vi - alltså vi gick för motor. 

Här möter vi en av alla färjor som går mellan Saltholmen och öarna. Tror det var Freja.







och här är vi så sakteliga på väg in i Styrsö Brattens hamn.


Nu har vi gått iland och tar oss en snabb titt. Det vankades god lunch och därefter kaffe och hembakt. Så gott! Att sitta på en båt och äta är bland det bästa jag vet. 





Två glada tjejer på sjön. Annelie till höger. Vi känner varann från Kungälvs trädgårdsförening. 





Nu har vi nått farleden in mot Göteborg. Vi har alltså lämnat Styrsö och tar en lov norr om ön och sen in mot Tångudden igen.



Nu närmar vi oss Tångudden. Göteborg och Älvsborgsbron skymtar i bakgrunden. Till vänster det gamla varvsområdet med Eriksberg och Lindholmen. Ett minne blott numer.


Så var vi då framme vid Tångudden igen. 
Stort tack till Annelie och Jonny för att jag fick följa med!



måndag 24 juli 2017

Ett beslut

Jag har kommit till ett beslut vad gäller min odlingslott. Hur många gånger tror ni jag varit där i år?

Hmm....kanske 3 gånger. Katastrof...och det ser ut därefter.

Redan förra sommaren hade jag mina tvivel kring odlingslotten. Märkte att jag inte var där så ofta. Jag valde hellre att göra andra saker. Att odla på detta sätt är inte min grej. Det innebär att jag måste planera och vara borta nästan hela dan eller åtminstone halva dan.

Nej, ska jag odla så ska jag ha det hemmavid och sköta odlingen på mitt sätt. Vilket innebär att jag jobbar nån halvtimme. Sen gör jag kanske nåt annat. Med andra ord vill jag ha min odling NÄRA.

Så nu har jag insett att jag får ge upp odlingslotten. Det ger mig dessutom dåligt samvete att jag inte sköter den och då får jag ju verkligen inse att det är dags att lämna över den till nån annan som har mer tid och lust.

Istället satsar jag fullt ut på balkongodling. Det funkar med väldigt mycket på en balkong. Jag har haft lite av varje flera år men nu ska det satsas fullt ut. I år har jag inte hunnit skaffa bra jord eller bra krukor så tillväxten har varit så där. Dessutom blåser det nåt infernaliskt på min balkong. Går och klurar om det finns nån lösning på det problemet.

Jag har hämtat en krusbärsbuske från odlingen som jag tänkte stamma upp så den får plats på balkongen.


I år har jag flera plantor tomater, olika sorter. De lider säkert en del av all blåst de utsätts för men de är tappra och står kvar i alla fall.

Tomatsorterna jag i år har på balkongen är "Black Sweet Cherry", en körsbärstomat som har blivit väldigt lång med flera klasar.


Den andra sorten heter "Nyagous", en frilandstomat och dess frukter blir av normal storlek.


och så har jag två "Tiny Tim" , också det en körsbärstomat.


Provar också en "krukväxttomat" som heter "Wilma". Själva plantan blir inte så stor och tomaterna är som små körsbärstomater. Ska bli spännande att se om de överlever inne...reklamen lovar det....
För säkerhets skull har jag hela fem plantor av den sorten...haha

Jag skaffade en oreganoplanta som vi i trädgårdsföreningen sått men den vantrivdes ute på balkongen. Tog in den och den svarade med att växa till sig riktigt fint. Nu kan jag skörda härlig färsk oregano.

Flera sommarsquash växer lite försiktigt. De har för små krukor och för dålig jord men det får gå. Jag hoppas att jag till nästa sommar har kunnat skaffa en rejält stor odlingslåda där jag kan så och skörda grönsaker.

En rabarber som jag sått från frö växer till sig i en egen kruka. Sorten heter Elmblitz och den har smalare skaft än "vanlig" rabarber.



Rönnsumaken har i den hårda blåsten böjt sig och ser verkligen sliten ut. Det har ju blåst mer eller mindre, mest mer, hela sommaren och jag är gruvligt trött på det. Trädet verkar också trött. Funderar på om jag ska skippa trädet och satsa på något ätbart i stället. Men jag gillar de där bladen. De är häftiga och lite exotiska.


Svartkål har jag också på balkongen och den trivs jättefint. Jag har två plantor ihop med tagetes. Riktigt snyggt om jag får säga det själv. Frodigt och vackert. Skördar från plantorna då och då.
Jag gillar egentligen inte tagetes men den här sorten "Golden Gem" tycker jag blir så vacker ihop med svartkål.




Jag vill även ha blomster på min balkong och för några år sen skaffade jag en clematis viticella "Rubra" men den frös delvis ner i år. En bit av plantan klarade sig i alla fall och den har i år svingat sig uppåt. Själva blomman är väldigt vacker tycker jag men den gör sig inte så bra på balkongen. Dels blommar den inte förrän i slutet av juli och när den väl blommar är den för mörk för mitt läge. Det blir för tamt. Jag vill nog ha något som drar till sig blickarna mer.  På rätt plats däremot är nog Rubra väldigt effektfull.



Till nästa år hoppas jag ha kunnat skaffa en d y r odlingslåda att ha på balkongen. Den verkar bra. Stor och rejäl. Lagom arbetshöjd. Växterna är skyddade i lådan över vintern så jag behöver inte hålla på med bubbelplast. Lådan har måtten 100 x 30 cm med en höjd på 50 cm.
Hittade den här


Vad tror ni om det? I min dröm har jag hela tre sådana lådor. Praktiskt och bra. 

Avslutar med lite fler bilder från balkongen.





Hoppas ni alla har det bra därute i sommaren!