tisdag 25 april 2017

Ett fullständigt onödigt inlägg....

....men jag tänker ändå informera er om min bloggstatus.

 Som ni kanske märkt så uppdaterar jag just nu väldigt sällan. Vet inte riktigt vad det beror på. En massa olika saker tror jag.

Delvis är jag just nu lite trött på att just blogga. Jag är mer intresserad av att försöka få ihop texter. Fast då behöver jag arbetsro och inte tänka på bloggen varje dag. 

Samtidigt är det roligt att blogga men i mitt fall är jag mest intresserad av att skriva...inte så mycket att kommunicera i bloggvärlden...det tar för mycket energi av mig. I alla fall just nu. Sån är jag. Hmmm

Så har jag ju snöat in på släktforskning och det genererar en massa andra sidointressen. Visst har jag tänkt att jag skulle kunna blogga om just det ämnet men hittills har jag inte haft lust.

Under min bloggtystnad har jag funderat väldigt mycket på varför jag vill blogga. Vad vill jag använda bloggen till? Vad vill jag skriva om och förmedla? 

Jag håller på att arbeta på en blogg på Wordpress som i mitt tycke verkar mycket mer spännande att arbeta med. Men då måste jag också lära mig mer om hur det hela fungerar och det gör jag just nu. Försöker skapa en blogg hos Wordpress som ser snygg, intressant och spännande ut...haha...ni hör, jag har att göra!

 En sak som jag börjat göra som har med släktforskningen att göra är att jag nu studerar handskriften under 16-och 1700-talen. Det är vansinnigt intressant och jag som alltid älskat språk och bokstäver har fullständigt förlorat mig i detta. Dessutom gör jag framsteg och jag märker att jag har lite fallenhet för det hela. Klart jag vill fortsätta med det då.

För övrigt är det lite stopp på släktforskningen just för att jag inte kan läsa vad den käre prästen klottrat ner för bokstäver. För även om jag studerar handskriften från 1700-talet så kunde prästen välja att skriva ungefär hur som helst. Vilket innebär att man, om man har otur, får lära sig just den prästens handskrift. Huvva! 

Jag har kommit till en Simon Henriksson som skulle vara född 1743 men jag ser inte ett dyft vad prästen skriver. Men kanske när jag pluggat lite till att jag kan lyckas klura ut det hela. 

Jojo, jag är med i en Facebookgrupp som kan hjälpa mig men när det kommer till sånt här så vill jag först försöka själv...kan själv vet ni....nej, men jag tycker ju det är så roligt att lära mig det så det får ta lite tid. 

Har upptäckt att släktforska är precis som att ha en trädgård. Man blir aldrig färdig och aldrig fullärd.
Det gillar jag! 

Ser ni vad det står?
Det gör jag nu. 😇


tisdag 11 april 2017

Fem år i Ytterby!

Nu har jag faktiskt bott hela 5 år i Ytterby! Det gick fort kan jag säga. För tydligen är det ju ett halvt årtionde...mamma mia....kan någon sakta ner farten lite?!?

Det har hänt en hel del med mig sen jag flyttade hit. Ytterby är hem för mig så jag har alltså flyttat hem efter några år på andra ställen.

Mina barn är kvar på två av de andra ställen jag bott på - nämligen Strömstad och Borås. Strömstad betraktar jag fortfarande som hemma och  jag skulle gott kunna tänka mig att bo där igen men inte just nu.

Ytterby har förändrats väldigt mycket sen jag kom hit och det förtjänar nog ett eget inlägg. Förändringen är jag kluven till. Förr var Ytterby verkligen en by, numer kan man betrakta stället som en liten förstad till Göteborg. Vilket är på gott och ont. 

Vad har då hänt med mig sen jag flyttade hit? Jo, min panikångest har klingat av så att jag idag är så gott som symptomfri. Jag vågar mig till och med på att fasa ut min medicin men det gör jag under läkaruppsikt och väääääldigt försiktigt. 

Kommer ihåg att min panikångest var fortfarande väldigt levande under mina första år här. Att ta bussen var lika med ångest, att resa till mina barn var lika med ångest, att resa till Göteborg var likaså en ångeststund. Men sakteliga så har jag lyckats att ta mig ur ångestträsket. 

Delvis med hjälp av KBT här i Ytterby. Kände att jag behövde en sista push när jag precis kom hit för 5 år sen. Så jag gick väl ett halvår här för att jobba med min ångest som uppstod när jag reste. Vid KBT är det bara att slänga sig ut och uppleva så mycket ångest som bara är möjligt...alltså uppsöka såna situationer där ångesten anfaller en och sen vara i ångesten tills den ger med sig...för det gör den ju till slut. Panikångesten alltså. Man kan absolut inte ha panikångest mer än några minuter. Det är faktiskt ganska skönt att veta även om de där minuterna är fasansfulla.

Nåja, min ångest för att resa har väl inte gett med sig till 100% men med 99,9 % och det är gott nog! Fast som världen ser ut idag så borde jag kanske ha ångest....men nej! Jag vägrar! 

Så det var ett bra drag att flytta hem igen. Här har jag ju mina föräldrar och jag har längtat efter att kunna ha mycket vardaglig kontakt med dem och det får jag i överflöd just nu. Bättre sent än aldrig kan man säga! 

Här är några bilder från mina 5 år i Ytterby.


Min tredje och sista kull med sibirisk katt växte upp i Ytterby första hösten jag bodde där.
Senga´s Caleana Calypso till vänster och Senga´s Caleana Caelyn till höger. 💜💜💜

Skaffade en liten tibetansk spanieltjej, en vuxen omplaceringshund, som jag hoppades jag skulle kunna klara att ha (mamma och syster allergisk)  men det gick tyvärr inte. Saknar henne fortfarande.

Att få vara nära havet igen är en höjdare! Faktum är att jag nästan inte klarar mig utan närheten av just havet, inte bara vatten, utan havet!
video

 Och närheten till Göteborg är suverän. Det tar mig bara ca 15 minuter med tåget så är jag i city. Älskar Botaniska trädgården men det finns ju så mycket annat också.

Jag gick med i Kungälvs trädgårdsförening och ganska så snart blev jag även aktiv i en av två växthusgrupper. Det roligaste jag gjort på länge! Nu sitter jag även med i styrelsen, även det jättekul!

Att jag började dansa zumba för ett antal år sen var ett lyckodrag. Sällan har något gympapass gjort mig gladare än att få dansa! Jag skulle vilja ha ett sånt pass varje dag!!
Jag ska bli som den här 75-åringen men då måste jag dansa varje dag som sagt! 



En anledning till att jag flyttade hem igen var ju att ha nära till mina föräldrar och min syster. Det är värdefullt för mig även om mina barn är en bit bort. Fast de är ju inom Sveriges gränser i alla fall...haha...sonen bor i Strömstad och dottern i Borås. Där jag för övrigt också känner mig rätt hemma efter 10 år i Sjuhäradsskogarna. Men jag saknade alltid havet, ganska så mycket. 

Men nu har jag det nära! 






torsdag 6 april 2017

Växthuset

Varje onsdag kväll samlas vi i kommunens växthus för att så och sätta sticklingar. Vi är 2 grupper som håller till i växthuset i den trädgårdsförening jag är medlem i. 

Det börjar bli mycket att göra nu. Det växer så det knakar och varje vår blir jag lika förvånad över hur fort det går från frö till planta.

Här är lite bilder från igår kväll.

Vi omskolade bland annat tomater och chiliplantor. Det blev även sått en del. 







När vi var färdiga för kvällen och åkte hem så började himlen färgas vackert röd. Det blev en vacker solnedgång.


lördag 1 april 2017

Månadens tänkvärda

Välkommen april månad!

Nu är våren här helt definitivt. Så underbart. 

Under promenaden idag kvittrade fåglarna för fullt.

Hör ni?

video

Med en ny månad följer något nytt att tänka över.

Vad sägs om detta?

Vänner är en skattefri förmögenhet

Står i min kalender utan något namn så vem som sagt det är och förblir en gåta.



onsdag 29 mars 2017

En ny fin termos!

Innan jag fick mitt gratis busskort så tänkte jag att jag skulle investera i en ny fin termos som jag kan använda när jag gör mina turer inom kommunen.

Jag såg framför mig hur jag packade ner en macka och fyllde termosen med härligt svart kaffe. Sen bara 2 minuter till bussen och iväg med tanten....

Tänk att få sitta på Marstrands klippor, helst helt själv, med vidunderlig utsikt över havet och bara insupa alla dofter, färger och former. Ta en slurk från termosen och känna att man lever.

Nu har jag helt som på en given signal fått en jättefin termos. Ibland tror jag stenhårt på högre makter. Saker och ting läggs liksom bara på plats och så stämmer allt. Kanske jag har en skyddsängel ändå?

För några dagar sen fick jag så hem en jättefin termos där jag själv valt vilken text som skulle stå på den. 



Termosen kommer från Gravyrbutiken och om du kikar in på deras hemsida så ser du att du kan välja väldigt många olika saker och göra de personliga med din egen text. 

De har bland mycket annat några brickor till hundar och katter där man kan välja egen text. Väldigt fin idé tycker jag. Hade jag en hund så hade hen fått en sån. Agnes, min katt, är ju innekatt så hon behöver ingen bricka men det hade varit lite gulligt. Ni får tänka er att det står Agnes i en vacker handstil här. 


En karaff har jag alltid velat ha men har aldrig skaffat mig av nån anledning. Den här är fin. Undrar bara vad jag skulle välja för text? En fin present eller hur!


Här får ni en liten minirecension av termosen. Men ni får verkligen ursäkta mig att jag säger att blomman är en blåsippa....jag som är intresserad av växter borde ju sett med en gång att det är fel blad....men sånt händer. Det är naturligtvis en vitsippa! 








måndag 27 mars 2017

Men titta här då!

Det finns undantag överallt. Denna video kom jag över när jag satt och redigerade egna videos.

Måste bara få dela med er. Det är ju helt underbart! 


tisdag 21 mars 2017

Sår i regnet

Det var fasligt vad jag tycker att jag får mycket mer gjort bara för att jag kan ta bussen när jag vill.

Dessutom har jag börjat vakna tidigare nu och det beror säkert på vårljuset. Så jag kliver upp mellan 7 och 8, utvilad och det känns bra för dagen blir längre då känns det som.

Idag var jag inne en sväng till Kungälv för att hämta en bok som jag reserverat. Det är en bok som jag är fruktansvärt nyfiken på. "Min europeiska familj" av Karin Bojs.


Boken beskriver den allra senaste forskningen inom DNA och allas vårt gemensamma ursprung.

Skriver mer om boken när jag läst färdigt den. Har börjat och kan knappt slita mig.

Satte mig en stund på bibban och läste lite i den bok jag har på gång där. Den står i hyllan så jag läser den bara när jag är på bibban. Smart tycker jag. Satt också en stund och släktforskade men kom ingenstans. Letar just nu efter min mormors mormor Malena Eliasdotter som enligt alla husförhör jag sett ska vara född den 25 augusti 1799 i Tanum. Så går jag till kyrkoboken över födslar det året men hittar ingen Malena, inte år 1799 och inte heller år 1800 eller år 1798....där får jag fundera lite över hur jag ska gå vidare. Eller fråga på Facebookgruppen. De brukar ha svar på allt.

När jag kom hem igen så fick jag för mig att så lite fröer. Jag har så många i mitt kylskåp och jag vill ha många många plantor egentligen. Men det är lite platsbrist för att driva upp här hemma. 

I vilket fall sådde jag gul portlak (en slags sallad), slätbladig persilja och rabarber. Hoppas mycket på rabarbern. Jag sådde av samma frön för 2 år sen och det blev en jättefin planta men när jag satte ut den på min odlingslott så tvärdog den. Fattar inte riktigt varför, mer än att min granne inte heller kan få rabarber att överleva. Vilket är jättemärkligt eftersom rabarber nästan är som ogräs. 

Men nu hoppas jag på att några frön tar sig så ska jag ha en eller två i kruka på min balkong istället.

Det var en skön känsla att stå inomhus och så fröer samtidigt som det blåste och regnade hej vilt utanför fönstret.


Fler fröer kommer jag att så här hemma. Det får väl bli trångt ett tag. Varje vår är det alltid plantor som ska drivas upp här hemma och stackars Agnes får kämpa om utrymmet. 

Har ni sått något ännu?