tisdag 21 mars 2017

Sår i regnet

Det var fasligt vad jag tycker att jag får mycket mer gjort bara för att jag kan ta bussen när jag vill.

Dessutom har jag börjat vakna tidigare nu och det beror säkert på vårljuset. Så jag kliver upp mellan 7 och 8, utvilad och det känns bra för dagen blir längre då känns det som.

Idag var jag inne en sväng till Kungälv för att hämta en bok som jag reserverat. Det är en bok som jag är fruktansvärt nyfiken på. "Min europeiska familj" av Karin Bojs.


Boken beskriver den allra senaste forskningen inom DNA och allas vårt gemensamma ursprung.

Skriver mer om boken när jag läst färdigt den. Har börjat och kan knappt slita mig.

Satte mig en stund på bibban och läste lite i den bok jag har på gång där. Den står i hyllan så jag läser den bara när jag är på bibban. Smart tycker jag. Satt också en stund och släktforskade men kom ingenstans. Letar just nu efter min mormors mormor Malena Eliasdotter som enligt alla husförhör jag sett ska vara född den 25 augusti 1799 i Tanum. Så går jag till kyrkoboken över födslar det året men hittar ingen Malena, inte år 1799 och inte heller år 1800 eller år 1798....där får jag fundera lite över hur jag ska gå vidare. Eller fråga på Facebookgruppen. De brukar ha svar på allt.

När jag kom hem igen så fick jag för mig att så lite fröer. Jag har så många i mitt kylskåp och jag vill ha många många plantor egentligen. Men det är lite platsbrist för att driva upp här hemma. 

I vilket fall sådde jag gul portlak (en slags sallad), slätbladig persilja och rabarber. Hoppas mycket på rabarbern. Jag sådde av samma frön för 2 år sen och det blev en jättefin planta men när jag satte ut den på min odlingslott så tvärdog den. Fattar inte riktigt varför, mer än att min granne inte heller kan få rabarber att överleva. Vilket är jättemärkligt eftersom rabarber nästan är som ogräs. 

Men nu hoppas jag på att några frön tar sig så ska jag ha en eller två i kruka på min balkong istället.

Det var en skön känsla att stå inomhus och så fröer samtidigt som det blåste och regnade hej vilt utanför fönstret.


Fler fröer kommer jag att så här hemma. Det får väl bli trångt ett tag. Varje vår är det alltid plantor som ska drivas upp här hemma och stackars Agnes får kämpa om utrymmet. 

Har ni sått något ännu?

måndag 20 mars 2017

Vårdagjämning

Idag är det vårdagjämning. Läste mig till att dagarna har varit jämnlånga ett tag och att det inte specifikt är just idag som dagarna är lika långa. Men det är härligt att ha en dag som kan säga att nu...nu är våren på gång på riktigt. 

Har ni sett några vårtecken?

Jag har sett flera stycken...och hört.

Koltrasten och Bofinken har jag hört sjunga men lite försiktigt. 

Videkissarna har slagit ut i Kungälv nere vid älven. De är så söta.



När jag ändå var där nere vid älven tittade jag till min lilla odlingslott. Jadå, den lever. Blev faktiskt ivrig att sätta igång och det är skönt att jag känner så eftersom jag förra sommaren nästan gav upp. 

På balkongen börjar det nu också spira. Men vad var det jag satte i hinken?? Det blir spännande att se för jag har glömt.


Likaså har jag satt en hosta och något annat som jag misstänker är Iris i samma kruka som Rönnsumaken huserar. Varför skriver jag inte upp vad jag sätter ner? För inte går det att komma ihåg. Jag är noga med anteckningar för odlingen men balkongen struntar jag visst i. Det får bli ändring på det! 


Svårt att se Hostan men den sticker upp lite försiktigt till vänster på bilden.

Agnes älskar att vara på balkongen men när jag inspekterade krukorna igår då var hon på andra sidan och kollade så att jag skötte mig och gjorde allt rätt.


Jag tycker hon ser lite kritisk ut?!....hmmm

Hos mina föräldrar blommar krokusen för fullt och idag såg jag att påskliljorna är på gång också. 



Vårblommor är nånting av det vackraste som finns tycker jag. Deras form och färg varierar och just i vårljuset blir det nåt alldeles extra när de sticker upp ur den mörka jorden, innan allt annat grönt orkat komma upp.

Varje vår inser jag också att jag satt alldeles för lite av vårblommor på balkongen men jag får njuta av de jag satt. Kanske kommer det fler som jag glömt?? 

söndag 19 mars 2017

Hipp hurra...

...för nu vet jag hur mycket jag får i pension. Kan ni gissa hur mycket jag får?

Nej, jag avslöjar det istället.

När skatten är dragen får jag ut 7516  kronor exakt.....drygt 2000 kr dras i skatt...

Jag väljer att publicera detta. Dels för att jag aldrig skämts för hur lite eller hur mycket pengar jag tjänar. Det tycker jag är fullständigt ointressant i förhållande till min person. Vet att, åtminstone bland äldre, så ska man hålla tyst om vad man tjänar. Trams tycker jag.

Att jag får så lite i pension är inte min ensak. Nej, det är tyvärr många fler med mig som drabbas av det här. För det första är det nuvarande systemet ett skämt. Dessutom närmast kriminellt. Hur kan man ens tänka tanken att spela med människors pengar? För det är ju så det blir med premiepensionen. Fullständigt knas och detta måste stoppas. 

Dessutom är jag kvinna och det gör inte saken bättre utan sämre. Jag valde att vara hemma med mina barn de två första åren och sen arbetade jag halvtid i många år. Detta gjorde jag mycket för att jag både ville och för att jag helt enkelt inte hade ork att arbeta heltid och sen ta hand om barn. Men bara för att jag valde detta sätt så sjunker min ersättning drastiskt och det är inte bara det att jag stannade hemma när barnen var små. Nej, bara det faktum att jag är kvinna gjorde att min lön var mindre än de flestas män och det syns nu. Fy sjutton vad orättvist det är!!

Men, nu är jag inte en sån människa som hemfaller åt att falla i självömkan så därför bryr jag mig inte så mycket om att jag är och förblir fattig. Det finns liksom värre saker här i livet på nåt sätt. Att jag kan tänka och säga så beror helt och hållet på att jag har en kär familj som alltid har och alltid kommer att stötta mig. Det betyder hjälp med vissa betalningar, hjälp med mat osv. Hade jag inte haft denna hjälp då vete tusan hur jag känt. Deprimerad troligen. För pengar är ändå viktigt när det kommer till kritan. Det är inte speciellt roligt att alltid, alltid behöva tänka på vad jag ska välja bort av det jag vill göra eller uppleva. 

Jag är tacksam att jag bor i Sverige ändå, för vi som har så låg pension får hjälp att klara livhanken, men det känns ju lite skumt. Troligtvis kommer jag att få hjälp med nästan hela min hyra, det är vad jag hoppas på i alla fall för då kommer jag upp i ungefär samma ekonomiska nivå som jag varit innan pensionen och den var tillräckligt krass så mindre vill jag inte ens tänka på.

Ja, det är konstigt. Här sitter jag alltså nu. 65 år och ålderspensionär. Jag har längtat, det har jag. Men ekonomin...var jag inte mer värd i samhällets ögon än så här?? 

Det är mer än konstigt, kanske det till och med är för bedrövligt. Jag har ju faktiskt "gjort rätt för mig"....

Skulle kunna skriva upp allt jag gjort genom åren men det skulle ni inte orka läsa. Så ni får tro på mitt ord att jag har bidragit ända tills jag däckade psykiskt. 

Jag bidrar förresten fortfarande men det får jag inga pengar för. Men jag får självkänsla och harmoni. Det är inte fy skam. Fast lite mer pengar hade jag alls inte sagt nej till.

Här är de pengar jag får varje månad för att jag arbetade 5 år halvtid för staten.



Måste bara tillägga detta: när jag besökte pensionsmyndigheten inför min pension för att få mer information om hur mycket pengar jag kommer att få så säger handläggaren när hon ser mina siffror:
"Du ska veta det att du ligger bra till ekonomiskt. Många har mindre än vad du har".

Fy hundan! Upp till kamp alla pensionärer! Eller nej: upp till kamp alla, även ni unga, för ni kommer att hamna där fortare än ni anar. Om politikerna inte ändrar systemet till det bättre innan dess vill säga. Låt oss hoppas det! 

Nej, låt oss kräva det!

tisdag 14 mars 2017

Nu är det fart på den gamla tanten....

Skämt åsido...så gammal känner jag mig faktiskt inte. Det beror på situationen hur gammal jag känner mig.

Men idag kom jag igång med mina nya rutiner nu när jag kan åka gratis buss. Fick mycket gjort idag tycker jag.

Började dagen med att arbeta med min blogg. Inget inlägg dock just då.

Sen tog jag bussen till gymmet och det var så skönt att få komma igång igen. Har varit uppehåll för zumban för min del två gånger nu. Dels för min födelsedag och sen för en annan sak som jag kanske berättar om nån gång.

Blev i alla fall härligt svettig efter passet på cross trainern och sen blev det lite styrketräning. När jag sen skulle sätta mig ner och ta en liten rast så fick jag veta att det skulle hållas en meditation på gymmet. Jag mediterade en gång i tiden och kan väl fortfarande göra det emellanåt. 

Tog chansen och var med och det var gudomligt härligt. Faktiskt första gången i hela mitt liv som jag verkligen kunde slappna av. Jag har aldrig lyckats med det förut utan varit på helspänn.

Så i nåt slags lyckorus gav jag mig ut i regnet. Mot biblioteket för att läsa lite. Har bestämt mig för att sitta på biblioteket och läsa istället för hemma. Det är mer socialt och så får jag också läst. Hemma blir det lätt annat som distraherar. 

Började med en bok av Paulo Coelho. Har ni läst något av honom? Inte jag så jag tänkte att det var dags. 

Förresten så var min dotter här under söndagen. Det är alltid lika roligt att ha henne här och likadant tycker Agnes. Så rörande att se att Agnes känner igen både min dotter och hennes sambo. Agnes har växt upp med bägge men under 5 år har vi inte setts varje dag men det är ingen tvekan om att det är lillmatte som kommer. Agnes är själaglad.



lördag 11 mars 2017

Solig dag vid havet

Idag sken solen när jag vaknade så jag bestämde mig för att tidigt åka ut till havet. Jag åker ju gratis numer så det är bara att sätta sig på bussen.

Sagt och gjort. Satte mig på bussen och tänkte att jag bara skulle vara där ute vid havsbandet en timme för jag var bjuden på lunch hos syster senare.

Tänk vilken lyx! Efter att i flera år fått ställa in flera önskade turer ut till havet så kan jag nu åka varje dag, ja till och med flera gånger om dan om jag vill. Jag kan uppleva dessa magiska solnedgångar igen som är så fantastiska vid havet. Bara hoppa på bussen, klättra upp på ett berg, njuta och sen hoppa på bussen hem igen. 

Idag njöt jag verkligen av Marstrandsön. Tomt på folk på sidan mot öppna havet. Tyst och lugnt. Det kom ett äldre par gående och det var allt. Jag är sån så att jag föredrar att uppleva natur helst ensam, eller med några. Inte att det dräller av folk, då är det plötsligt inte natur för mig. På sommaren är det ju tjockt med folk på ön men då är det nåt annat. Då hoppar man ju i plurret och alla har semester och det är ju vid havet som de flesta är så det får man stå ut med. Det kan vara roligt också.

Men som sagt. Jag ser framför mig att jag kommer att ha med mig lite picknickmat och varm choklad. En god bok och så sitter jag vid berget och läser. Varvat med att vila ögonen på havet.


Så här lyrisk känner jag mig vid havet.

video

Färjan Lasse Maja transporterar från Koön, där bussen stannar, ut till själva Marstrandsön.


video

För det mesta brukar jag gå runt ön utmed havet men eftersom jag bestämt mig för att bara vara därute nån timme så tog jag en genväg till havet. 

Den genvägen betyder att jag går förbi Marstrands skola som ligger en bit från kyrkan och man får streta uppför branta backar. Till slut kommer man till kanten av Carlstens Fästning.


Den vägen är väldigt lugn och fin att gå även under sommaren. De flesta väljer andra vägar. Men idag var det inte så lugnt som jag trodde för här har de visst nåt bygge på gång....


Ingen fara. Bara att traska förbi och sen ligger havet där framför en. Fast först går man förbi en liten damm som idag var delvis frusen.


Framme vid havet!





Välbesökt strand under sommaren av framför allt barnfamiljer men något öde nu kan man säga. Förutom en trut - ser du den?


Ser fram mot fler underbara turer med bussen....helt gratis! Tack Kungälvs kommun!!

torsdag 9 mars 2017

65 år och äntligen pensionär

Ja, jag säger äntligen för faktum är att jag under hela mitt liv, så gott som, längtat efter den arbetsfria tiden. Inte för att jag är lat utan för att jag mått så dåligt. Jag har haft ångest varje dag jag gått till jobbet vilket jobb jag än haft. Nja, det var väl kanske inte riktigt sant. Nu får jag korrigera...

Under mina tidiga ungdomsår så jobbade jag extra samtidigt som jag läste in gymnasiet. Det gick bra. Sen jobbade jag ett antal år som kontorist. Det gick också bra.

Men det var när jag fick för mig att studera och sen jobba som förskollärare som det blev fel. Jag älskar barn och är jätteintresserad av deras utveckling men att jobba i ett lag och dessutom vara ledare för en barngrupp, det passade inte mig, även om alla andra tyckte det och även arbetsförmedlingen när jag gjorde tester. 

Men det gav mig sån ångest som jag till slut inte kunde bemästra. Jag hade kniven på strupen precis varje dag och i slutet innan jag stupade så att säga så hade jag tunnelseende och när jag slutat för dagen så hade jag en känsla av att jag klarat av ännu en dag i kriget. Det var inte bra för mig.

Jag anser så här i efterhand att jag inte fick ordentlig hjälp men kanske det inte heller var möjligt att ställa nån slags diagnos eller förstå min reaktion. Jag vet inte, vet bara att jag mådde sämre och sämre.

Det är först nu, efter att ha varit arbetsbefriad i 10 år (! är det sååå länge!!) som ångesten har släppt. Det tog gott och väl över 8 år. För det är först de sista två åren jag har genomgått nån slags förvandling som har gjort mig lugnare och tillfreds med livet. 

Så nu är jag alltså där. En lite märklig känsla faktiskt. 65 år och pensionär...ja, hurra!!

Det var alltså igår detta hände och också den dagen när jag fick mitt efterlängtade gratis busskort.

Wow, jag tog bussen några hållplatser bara för att...sen promenerade jag tillbaks hemåt.


Det blev en härlig promenad i solen. Fast iskalla vindar så jag fick ta på mig luvan. Hann precis hem och sen gick solen i moln.















När jag kommit hem igen åt jag en lite lyxigare måltid med ett litet glas vitt vin. Är det födelsedag så är det!



Dagen bjöd också på många telefonsamtal och två jättefina blomsterbuketter. 



Jag hade mina föräldrar och två grannar över på en fika på eftermiddagen. Mer firande blir det om en vecka. Man får sprida på härligheterna!

Ser fram mot det för då kommer mina två barn!! *Lycka*


tisdag 7 mars 2017

Jag hänger inte med...

Dagarna går för fort. Ser att det gått flera dar sen sist jag skrev här. Fattar inte riktigt var dagarna tar vägen.

Jaja, inte för det att jag bara sitter hemma och inte gör nåt. Jag gör andra saker än att skriva här, så enkelt är det...och så plötsligt har det gått flera dar.

Nu är det väldigt nära! Min pension!

Imorgon blir jag ålderspensionär!

Hurra! Då får jag äntligen mitt busskort som jag längtat efter i flera år. Nu åker jag gratis i hela Kungälvs kommun. Hade tänkt fira med att ta mig ut till Marstrand men nu är inte vädret på sitt allra bästa humör så jag tror det får vänta. 

För vi har plötsligt fått vinter här ser ni. Snö och minusgrader och jag upptäcker att jag gillar det. Men alltså, ska det vara vinter så får det väl för sjutton vara det....även om våren skulle komma nu i och för sig. Men naturen blir glad av lite vinter innan det blir varmare igen. Så det så. Haha

Matte! Titta! Snö....

,