onsdag 31 maj 2017

Hoppsan! Hamnade visst i lokaltidningen....

För någon vecka sen satt Kefaya, min granne och vän från Syrien, och jag med några av hennes vänner på ett fik i Kungälv. Vi drack kaffe, pratade och skrattade. 

Då kom en av reportrarna på lokaltidningen Kungälvs-Posten förbi och fick se oss. Hon kom fram till oss och frågade om vi var vänner och det är vi ju och så ville hon gärna intervjua oss för en artikel i tidningen. Fokus skulle ligga på dels kritik mot Kungälvs kommun som hanterat det här med flyktingguider på ett väldigt underligt sätt. Fungerar helt enkelt inte vilket är ett sånt fruktansvärt slöseri tycker jag. 

Sen ville hon att artikeln skulle spegla att trots våra olikheter så har Kefaya och jag funnit varann. Vi respekterar våra olikheter och det vi har idag är en fin vänskap med massor av skratt med allvar ibland. Jag har fått lära känna några av Kefayas vänner och jag lär mig massor samtidigt som jag lär Kefaya och hennes familj om oss svenskar och vår kultur. Det är spännande och givande! 

Jag har lovat henne att hon ska få vara med om en svensk midsommar, fast vet inte hur det blir i år eftersom Ramadan avslutas nästan samtidigt. Vi får se hur det blir.

Tillbaka till tidningen och intervjun. Vi satt och pratade med reportern i nästan två timmar. Artikeln blev i mitt tycke jättebra. Jag vill själv att så många som möjligt ska få upp ögonen för att det är framför allt givande att ge en hjälpande hand till flyktingar. Även om jag egentligen anser att det är vår förbenade skyldighet att hjälpa till så inser jag också att inte alla kan eller har förutsättningar. Men för oss som orkar så väntar en väldigt rik upplevelse och en väldigt viktig sådan. Vi måste lära oss att respektera varann trots att vi tycker olika i vissa frågor. Vi är ju trots allt människor allihopa och längtar efter samma saker. 

Här är bilderna från tidningen. Är inte nöjd med hur jag ser ut där jag håller på att skratta bort mig själv....haha....nåja...det får gå.



Något som gjorde mig glad var att reportern citerade ordagrant ur min blogg från detta inlägg
Känns lite som ett erkännande. Jag älskar ju att skriva ner saker jag varit med om och om någon tycker det är bra blir jag verkligen riktigt glad. 

Här är texten från tidningen:

Flera Kungälvsbor vill bli flyktingguider men många får ta saken i egna händer eftersom kommunen aldrig hör av sig.
Margita Andersson i Ytterby är kritisk till hur det hela har skötts.
– Väldigt tråkigt och dåligt att det inte fungerar. Många vill ställa upp men får aldrig chansen, säger hon.
Själv har Margita blivit flyktingguide helt på egen hand. Idag är hon och grannen Kefaya Alsawadi från Homs i Syrien bästa vänner och under resans gång har en hel del fördomar kommit på skam.
Meas blogg
I sin Meas blogg skriver Margita:”…jag har väl berättat för er att jag har grannar från Syrien. Det har blivit så att jag hjälper dem med allt möjligt, från att klura ut vad ett papper från posten betyder till att tyda skrift från myndigheter vilket inte alltid är lätt ens för en svensk…jag märker att jag själv är full av fördomar mot deras kultur och deras sätt att leva sina liv. Men jag får backa gång efter gång och inse att deras förutsättningar här i Sverige är så väldigt annorlunda än i Syrien.”
– Nu efter att ha umgåtts med familjen som är troende muslimer, vet jag att de är precis som vi när det kommer till känslor och vad de vill uppnå i livet. De behöver precis samma saker som vi och de längtar efter bekantskap och vänskap med svenskar, säger Margita Andersson och framhåller att religion och hur du ser ut inte spelar någon roll, så länge du är en snäll och bra person.
Aldrig ångrat mötet
– De tränar sig hårt på att lära sig svenska och försöka förstå livet här i Sverige. Vi svenskar är ofta lite för försiktiga när det gäller att ta kontakt och det är synd, eftersom vi riskerar att gå miste om mycket, menar Margita Andersson som aldrig för en sekund har ångrat att hon och Kefaya Alsawadi möttes den där dagen i augusti förra året.
– Jag får så mycket värme, kärlek och det finns en sådan livsglädje. Och det där med att muslimska kvinnor med hijab, slöja, skulle vara förtryckta, den diskussionen tycker jag har gått överstyr. Jag upplever att de kvinnor jag möter är väldigt starka, anser Margita Andersson.
Bästa vän
För Kefaya Alsawadi betyder vänskapen med Margita oerhört mycket.
– Hon har blivit min allra bästa vän här i Sverige. Jag känner mig trygg i hennes sällskap och jag vet att jag kan lita på henne, säger Kefaya som arbetade som porträttfotograf hemma i Homs innan kriget kom.

Katarina Berg

2 kommentarer:

  1. Men du så roligt att med artikeln i tidningen.
    Du är helt enkelt underbar!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för snäll kommentar! Ja, det var roligt och jag vill ju försöka förmedla att det ger så mycket att hjälpa till med det man kan. Det blir en win situation för bägge parter.

      Radera