Fem år i Ytterby!

Nu har jag faktiskt bott hela 5 år i Ytterby! Det gick fort kan jag säga. För tydligen är det ju ett halvt årtionde...mamma mia....kan någon sakta ner farten lite?!?

Det har hänt en hel del med mig sen jag flyttade hit. Ytterby är hem för mig så jag har alltså flyttat hem efter några år på andra ställen.

Mina barn är kvar på två av de andra ställen jag bott på - nämligen Strömstad och Borås. Strömstad betraktar jag fortfarande som hemma och  jag skulle gott kunna tänka mig att bo där igen men inte just nu.

Ytterby har förändrats väldigt mycket sen jag kom hit och det förtjänar nog ett eget inlägg. Förändringen är jag kluven till. Förr var Ytterby verkligen en by, numer kan man betrakta stället som en liten förstad till Göteborg. Vilket är på gott och ont. 

Vad har då hänt med mig sen jag flyttade hit? Jo, min panikångest har klingat av så att jag idag är så gott som symptomfri. Jag vågar mig till och med på att fasa ut min medicin men det gör jag under läkaruppsikt och väääääldigt försiktigt. 

Kommer ihåg att min panikångest var fortfarande väldigt levande under mina första år här. Att ta bussen var lika med ångest, att resa till mina barn var lika med ångest, att resa till Göteborg var likaså en ångeststund. Men sakteliga så har jag lyckats att ta mig ur ångestträsket. 

Delvis med hjälp av KBT här i Ytterby. Kände att jag behövde en sista push när jag precis kom hit för 5 år sen. Så jag gick väl ett halvår här för att jobba med min ångest som uppstod när jag reste. Vid KBT är det bara att slänga sig ut och uppleva så mycket ångest som bara är möjligt...alltså uppsöka såna situationer där ångesten anfaller en och sen vara i ångesten tills den ger med sig...för det gör den ju till slut. Panikångesten alltså. Man kan absolut inte ha panikångest mer än några minuter. Det är faktiskt ganska skönt att veta även om de där minuterna är fasansfulla.

Nåja, min ångest för att resa har väl inte gett med sig till 100% men med 99,9 % och det är gott nog! Fast som världen ser ut idag så borde jag kanske ha ångest....men nej! Jag vägrar! 

Så det var ett bra drag att flytta hem igen. Här har jag ju mina föräldrar och jag har längtat efter att kunna ha mycket vardaglig kontakt med dem och det får jag i överflöd just nu. Bättre sent än aldrig kan man säga! 

Här är några bilder från mina 5 år i Ytterby.

Min tredje och sista kull med sibirisk katt växte upp i Ytterby första hösten jag bodde där.

Senga´s Caleana Calypso till vänster och Senga´s Caleana Caelyn till höger. 💜💜💜

Skaffade en liten tibetansk spanieltjej, en vuxen omplaceringshund, som jag hoppades jag skulle kunna klara att ha (mamma och syster allergisk)  men det gick tyvärr inte. Saknar henne fortfarande.

Att få vara nära havet igen är en höjdare! Faktum är att jag nästan inte klarar mig utan närheten av just havet, inte bara vatten, utan havet!

 Och närheten till Göteborg är suverän. Det tar mig bara ca 15 minuter med tåget så är jag i city. Älskar Botaniska trädgården men det finns ju så mycket annat också.

Jag gick med i Kungälvs trädgårdsförening och ganska så snart blev jag även aktiv i en av två växthusgrupper. Det roligaste jag gjort på länge! Nu sitter jag även med i styrelsen, även det jättekul!

Att jag började dansa zumba för ett antal år sen var ett lyckodrag. Sällan har något gympapass gjort mig gladare än att få dansa! Jag skulle vilja ha ett sånt pass varje dag!!

Jag ska bli som den här 75-åringen men då måste jag dansa varje dag som sagt! 

En anledning till att jag flyttade hem igen var ju att ha nära till mina föräldrar och min syster. Det är värdefullt för mig även om mina barn är en bit bort. Fast de är ju inom Sveriges gränser i alla fall...haha...sonen bor i Strömstad och dottern i Borås. Där jag för övrigt också känner mig rätt hemma efter 10 år i Sjuhäradsskogarna. Men jag saknade alltid havet, ganska så mycket. 

Men nu har jag det nära!